Så var det slut på augusti för i år. Nu har snickarna panelat färdigt utbyggnaden, det blev jättebra. Jag känner mig stolt över att vara katt här. Jag smälter verkligen in i omgivningen. Grävaren var här och tog bort besvärliga stenar som stack upp förrädiskt ur marken. Sedan planerade den ut jorden lite här och där. Det finns en bergsklack som sticker upp så där lagom. Man kan köra över den utan att se den och då har oljetråget på bilen fått inkontinensbesvär. Därför tyckte Husse och Matte att grävmaskinisten skulle böka upp en bamsig sten så det inte händer en olycka. Man kan ju köra in i den stenen också om det vill sig illa, och då blir det värre bekymmer. Vi hörs igen. I morgon börjar harjakten.

Hej igen! I dag väntar tydligen Budfolket främmande, men inte förrän på e.m Hur som helst var det full aktivitet som vanligt. De tror att vintern ska komma tydligen. Det är inget för mig. De har satt ut två gruslådor i dom värsta backarna och fyllt dom med grus. "Man måste göra sån´t så gruset hinner torka i lådorna" sa Matte. Så Husse åkte ner till byn och hämtade i baljor och hinkar, medan Matte trimmade av det sista på Budvägen. Jag för min del gick in och lade mig i fotändan på Husses säng. Det är ändå söndag och vilodag. Vid tvåtiden vaknade jag upp tvärt av barn som pratade. "Det var väl kanske bondens barnbarn i byn som var upp och kikade" tänkte jag. Plötsligt kom det in fyra personer och de minsta två blev alldeles överlyckliga av att se mig sovande i sängen. Men det blev inte jag. Jag flydde hals över huvud ut till barnsäkrare platser. Barn i all ära, men jag litar inte riktigt på deras framfart och tvära kast, jag trivs bäst med lugna gamlingar, så som jag bor nu. Barna var ute och tittade på korna. Tjuren var så spak att han åt rönnblad ur Husses hand. I morgon ny vecka och nya bekymmer.

Som jag nämnde igår så har byns Samfällighetsförening bestämt att vägen upp till stugorna här, där vi bor, skall breddas. Numera är snöplogarna så breda, så de ryms inte på en liten fäbodväg. Därför har de generösa och välsinnade ledamöterna i den föreningen beslutat att även dom som bor i Bûder skall få plogat. Tänk att det finns så hjärtliga människor! Man kan nästan tro att dessa har furnuft som oss katter. Jag har inte gärna släppt främlingar in på livet, men jag märker att Dalstugaborna är snälla och vill gott.  Kanske man skulle kunna gå fram till dom någon gång och stryka kring stövelskaften.  Många av dem pratar inte lika som oss med bodamålet i ryggraden. Men det går att förstå om man skärper sina öronmusslor. Det låter i alla fall bättre än när stadskatterna kommer hit och anmärker på mitt jamande. Det skall väl vara tufft. Imponerande på oss fäbodkatter. Möt mej i en duell i svanskrok, så får vi se! I dag har min Husse fyllt år, det var prinsesstårta såg jag. Inget för mej. Förutom  snickarna, så kom Mattes syster med man, och sedan fikade mannen i grävskopan, när han var klar för dagen. Själv åt jag en halv burk med tonfiskröra. Grattis Husse!

Kl. kvart i sex ringde den förbaskade väckarklockan inne hos Husse och Matte. Jag sover ju i köket i den s.k digitala avdelningen på en hylla. Det går ju inte att fortsätta och sova när Husse börjar göra eld i spisen och skramla med spisringar och annat. "Idag blir det en skön och solig dag" tänkte jag och sträckte på mig. Det dröjde inte länge förrän snickarnas bil hördes och strax var det full fart uppe på taket, med deras avslutande plåtjobb. Husse började räfsa gräs vid rögåln och Matte sätter igång med att riva innertaket på förstukvisten. "Jag tror jag dånar!" tänkte jag. Där uppe var det allt annat en kliniskt rent. Damm, bôs, spånrester och sist med inte minst ett stort bo av stenull. Matte blev lite skraj, för hon hade ju ingen aning om vad denna skapelse innehöll. Hon traskade ner och hämtade Husse, som var i full gång med att såga ner några grangrenar i backen. (Dessa hänger i vägen för en grävskopa som skall komma). Vår modiga och starka husbonde klättrade upp och skrapade ner boet i en sopsäck. De spekulerade högljutt om det var fladdermöss eller råttor som åstadkommit denna arkitektur. Jag beskådade deras iver från min plats i rabatten. Sedan gick jag in och käkade pastej med tryffel. I morgon kommer det en grävskopa och tar bort stora stenar på vägen och gör den lite bredare, så snöplogen kan ta sig hit i vinter. Bra va! Vad snälla alla människor är här i byn som ordnar så fint för oss så vi kan få bo här i vårt paradis alla tre. Otroligt generöst!

En dag som började med hyfsat väder. Matte tog ut röjsågen och slog av det långa gräset som var kvar runt uthuset och i utkanten av tomten på baksidan. Husse krattade på vägen, nytt grus som kom sent i går kväll med lastbil. Snickarna visslade sina arior och började på sista sidan av taket men tyvärr så kom det förbaskade regnet igen, jag tror jag dånar. Vi fick inta kojor allihop. Snickarna jobbade med isoleringen inne i nya rummet. Jag intog min koja. Matte och Husse var i ladan och skrapade färg på en gammal dörr, ni kan se på bilden före och efter. Ska bli spännande att se om den blir ommålad och i vilken färg. Jag hörde nämnas Rättviksgrön. Appropå färg, så fick det nya gruset runt trappan väldigt fin färg av regnet. Intet ont som inte har något gott med sig. Imorgon blir det bättre väder, då får vi se hur färgerna ser ut när gruset torkat igen. Vi hörs igen.

Det blev inget nytt bygge som jag först trodde när grushögen kom. Husse och Matte skalade i stället av gräs-svålen framför huset och lade ut denna "Mc Adam" alltså gruset. Det blev jättefint och det var inte alls så vasst att gå på som jag först trodde. Idag har snickarna hållit på med plåt, ränndalen och drôprännor. Jag var fram ett par gånger och kikade på dom. En av dem är från Bôrn, han klappade mig faktiskt, han verkade snäll. Den andra var på taket och tjoade så jag lär väl träffa honom en annan dag. Han är en hejare på att sjunga, fast han blandar repertoaren så oplanerat. Ibland sjunger han "Pärleporten" och så byter han tvärt om till "Säg det med ett leende" och så tvärkastar han till "Hujeda mig!". Det är alltid lika spännande att höra hur han gör för att nå finalen. Mannen från Bôrn brukar vissla ljuvligt som komp till ariorna. Matte fick för sig att ta en bild av farstukvisten med det nya gruset. Och just då kom förstås Husse utklivandes nâkugin med sköljvattenbaljan framför familjelyckan (tack och lov). I morgon spår flera röster om regn, hoppas dom har fel. För det vore fint om det kunde vara solsken och varmt såsom i dag. Det är mera plåt som skall läggas.

Inga snickare på flera dagar men idag kom dom tillbaka, skönt för Husse och Matte klarar inte att bygga själva, men dom jobbar ganska bra med att langa grejer. Snickarna spikade på taket och husbondfolket körde sten och jord. Helt plötsligt på eftermiddagen började dom irra runt med takplåtar som dom hivade upp på taket och vips var ena sidan av taket täckt med plåt. Jag hann inte ens med att fota, så snabbt gick det. När snickarna åkt hem var Matte som galen med en sprayflaska, som innehöll nåt grått jox. Hon sprutade och pennslade och for upp och ner på stegar och ställningar. Jag trodde hon fått fnatt, det slutade med att hon målade två bräder röda och då hade det nästan blivit mörkt, så hon tog in bräderna i nya huset. Sist av allt idag så kom en lastbil och tippade av ett lass med singel. Det var så detta bygget började, undrar om ett till bygge börjar nu eller vad som är på gång. Jag ska kolla och berätta imorgon.

I natt vaknade jag vid midnatt av att ett tåg for förbi här uppe hos oss på Fäboden. Men när jag vaknade till förstod jag att det var en störtskur av Guds nåde. 21 mm på ett bräde. Efter en stund somnade jag om på min plats och på morgonsidan gick jag ut på en promenad och kikade efter de slanka och sexiga Stockholmstjejerna som brukar fira semester  i stugan intill. Men dom var inte här. Jag är ju en attraktiv och stadig katt, så de borde ju inte vara så högfärdiga mot mig. Men så är det ju detta med att en Leksandsveterinär knipsat av kulorna. Tänk att alla honor är så begivna på att skaffa barn, man kan väl vara ihop ändå?

Frånsett dessa tankar så har solen varit underbar idag jag grattade Matte på hennes födelsedag. Sedan jobbade dom med plåt och trimmade vägrenarna så att vägen inte växer igen. Ett par kompisar till dom kom upp och hälsade på. I bilen satt två hundaktiga djur och vaktade våran backe, dom lät så ilskna, men det hindrade inte att nyfikna människor var upp och kollade som alltid. Nej nu nattinatti!